Del 3
Tidigare:
När jag kommit ut, gick jag sakta mot parken. Vart i parken skulle vi mötas? Det hade han/hon ju inte skrivit. Jag chansade på att det var vid den stora eken, mitt i parken, som i drömmen. Jag hade rätt. Där stod Elina med en svartklädd kvinna bakom sig.
Vem var kvinnan?
När jag kommit ut, gick jag sakta mot parken. Vart i parken skulle vi mötas? Det hade han/hon ju inte skrivit. Jag chansade på att det var vid den stora eken, mitt i parken, som i drömmen. Jag hade rätt. Där stod Elina med en svartklädd kvinna bakom sig.
Vem var kvinnan?
Emmys persepktiv
- Snälla, låt henne gå. Jag ber dig! Jag gör vad som helst.
- Vad som helst säger du? kvinnan drog av sig luvan och det visade sig att det var ingen mindre än Sanna.
Jag bara stod där och gapade.
- Berättar du vad ni har planerat för överraskning?
- Sanna, seriöst? Vet du hur skräckslagen jag var eller? Du får ALDRIG mer göra om det här.
- Förlåt mig Emmy. Men jag ville bara veta vad ni hade planerat... Jag kan verkligen inte vänta tills imorgon.
- Hur är det med Elina då? jag kollade snabbt på henne och såg hur hon skrattade.
- Haha, du gick verkligen på det! sade hon.
- Det här var verkligen inte roligt. Varför gick du med på det Elina?
- Jag gick inte med på det. Allt som jag skrev om i sms:en var sant, men när jag vaknade upp så låg jag hemma hos Sanna. Hon berättade allt för mig och sedan gick jag med på att göra såhär.
- Åh. Varför är ni alltid så jobbiga... Sanna... Du kunde ju bara frågat.
- Verkligen? Jag tror inte du skulle sagt det då. Men nu gick du faktiskt med på att göra vad som helst, så nu får ni allt berätta! Sanna slank nyfiket fram till mig och gjorde "puppy eyes".
- Okej, vi berättar väl. Men vi borde gå in först, du vet hur min mamma är när jag är ute för länge. Vad sägs som att äta kvällsmat hemma hos mig?
Både Sanna och Elina nickade och log glatt.
- Vad bra! Let's go!
Medans vi gick hem tänkte jag på drömmen. Hur kunde det sluta så annorlunda? Hmm...
- Vad som helst säger du? kvinnan drog av sig luvan och det visade sig att det var ingen mindre än Sanna.
Jag bara stod där och gapade.
- Berättar du vad ni har planerat för överraskning?
- Sanna, seriöst? Vet du hur skräckslagen jag var eller? Du får ALDRIG mer göra om det här.
- Förlåt mig Emmy. Men jag ville bara veta vad ni hade planerat... Jag kan verkligen inte vänta tills imorgon.
- Hur är det med Elina då? jag kollade snabbt på henne och såg hur hon skrattade.
- Haha, du gick verkligen på det! sade hon.
- Det här var verkligen inte roligt. Varför gick du med på det Elina?
- Jag gick inte med på det. Allt som jag skrev om i sms:en var sant, men när jag vaknade upp så låg jag hemma hos Sanna. Hon berättade allt för mig och sedan gick jag med på att göra såhär.
- Åh. Varför är ni alltid så jobbiga... Sanna... Du kunde ju bara frågat.
- Verkligen? Jag tror inte du skulle sagt det då. Men nu gick du faktiskt med på att göra vad som helst, så nu får ni allt berätta! Sanna slank nyfiket fram till mig och gjorde "puppy eyes".
- Okej, vi berättar väl. Men vi borde gå in först, du vet hur min mamma är när jag är ute för länge. Vad sägs som att äta kvällsmat hemma hos mig?
Både Sanna och Elina nickade och log glatt.
- Vad bra! Let's go!
Medans vi gick hem tänkte jag på drömmen. Hur kunde det sluta så annorlunda? Hmm...
Sannas perspektiv
När vi kommit hem till Emmy välkomnades vi glatt av hennes mamma. Emmy berättade vad som hade hänt och hennes mamma hade godkänt att vi kunde stanna ett tag.
- Så... Berätta nu!
- Ta det lugnt, Sanna! Jag måste hämta en sak först.
Emmy sprang upp på sitt rum och kom sedan ner med ett kuvert.
- Du skulle egentligen fått det här imorgon, men eftersom du så gärna vill veta så får du det nu istället. Grattis på födelsedagen!
Jag kollade på Elina som log glatt.
- Grattis!
Jag tog emot kuvertet och öppnade. I låg tre stycken flygbiljetter. Jag kollade förvånat på Emmy. Lite egoistisk som jag var, frågade jag...
- Tack så mycket. Men vad är det här bra för?
Både Emmy och Elina fnissade.
- Läs på biljetten, så förstår du nog!
Jag kollade noggrant på biljetterna... Läste rad för rad tills jag stannade med blicken.
- LONDON! utbrast jag.
- Ja. Du tänker väl precis likadant som vi gör nu? Emmy skrattade glatt.
- One Direction! Åh, herregud. Tack så mycket. Hur ska jag någonsin kunna... Åh, tack så hemskt mycket!
Jag kramade om dem hårt.
- Allt för vänner emellan, det vet du!
- Ja, tack så mycket än en gång!
En dag senare, på flyget...
- Det var så lite så!
Jag lade mig tillrätta i sätet och somnade. Förhoppningsvis skulle jag vakna innan vi landat!
- Så... Berätta nu!
- Ta det lugnt, Sanna! Jag måste hämta en sak först.
Emmy sprang upp på sitt rum och kom sedan ner med ett kuvert.
- Du skulle egentligen fått det här imorgon, men eftersom du så gärna vill veta så får du det nu istället. Grattis på födelsedagen!
Jag kollade på Elina som log glatt.
- Grattis!
Jag tog emot kuvertet och öppnade. I låg tre stycken flygbiljetter. Jag kollade förvånat på Emmy. Lite egoistisk som jag var, frågade jag...
- Tack så mycket. Men vad är det här bra för?
Både Emmy och Elina fnissade.
- Läs på biljetten, så förstår du nog!
Jag kollade noggrant på biljetterna... Läste rad för rad tills jag stannade med blicken.
- LONDON! utbrast jag.
- Ja. Du tänker väl precis likadant som vi gör nu? Emmy skrattade glatt.
- One Direction! Åh, herregud. Tack så mycket. Hur ska jag någonsin kunna... Åh, tack så hemskt mycket!
Jag kramade om dem hårt.
- Allt för vänner emellan, det vet du!
- Ja, tack så mycket än en gång!
En dag senare, på flyget...
Elinas perspektiv
- Tack, Emmy. Nu vet jag iallafall vad jag inte behöver oroa mig för.Jag satt och kollade ut genom fönstret på flyplanet. Tänk att jag äntligen kanske får träffa Liam. Men hur ska jag bete mig när jag träffar honom? För en stund fick jag panik, men slappnade sedan av när Emmy knackade mig på axeln.
- Tänker du på Liam? frågade hon nyfiket
- Ja... Jag vet inte vad jag ska göra om jag träffar honom... Det skulle inte direkt vara det roligaste att prata med någon som skriker, om du förstår vad jag menar...
- Jag förstår precis hur du menar! Att skrika är det minsta du kan oroa dig för. Om jag känner dig rätt, så vet jag att du kan klara dig igenom sådana situationer väldigt bra. Du är alltid den lugna typen!
- Tänker du på Liam? frågade hon nyfiket
- Ja... Jag vet inte vad jag ska göra om jag träffar honom... Det skulle inte direkt vara det roligaste att prata med någon som skriker, om du förstår vad jag menar...
- Jag förstår precis hur du menar! Att skrika är det minsta du kan oroa dig för. Om jag känner dig rätt, så vet jag att du kan klara dig igenom sådana situationer väldigt bra. Du är alltid den lugna typen!
- Det var så lite så!
Jag lade mig tillrätta i sätet och somnade. Förhoppningsvis skulle jag vakna innan vi landat!
Kommer tjejerna att få träffa One Direction till slut? :O
Svaret får ni i nästa del... Imorgon! Höhö. ^^
Svaret får ni i nästa del... Imorgon! Höhö. ^^
Kommentarer
Mathilda
meeeeeeeer :D
Jasmin
Jääääättebra, mermermer! :D
Camilla
aaaaaaaaaawesome! :D
Rebecka
Åh, skit bra! :D
Trackback
