Del 2
Tidigare...
När jag sedan var klar tog jag på mig en pyjamas och la mig ner i sängen. Jag sa för mig själv:
- Gode gud, låt mig drömma om Niall! ♥
Efter det somnade jag...
Någon timma senare...
Jag vaknade plötsligt upp alldeles kallsvettig och flåsade tungt. Vad var det jag hade drömt egentligen...?
- Hjälp mig!
- Ring upp mig, fort!
- Kom igen, vakna... Du måste hjälpa mig!
- H*n kommer... Snälla, vakna!!
Sms:en var ungefär runt samma tid. Sedan var det stor tidsskillnad till det sista sms:et då det stod...
- Vill du ha din kära kompis tillbaka? Kom då till parken närmast ditt hus klockan 18 ikväll. Berätta det inte för någon, för det kommer du att ångra. XXX
Det var precis som i drömmen. Jag hade drömt det här, precis det här. Jag hade drömt vad som skulle hända. Jag ville inte tro att det var sant... Men det var det...
När jag sedan var klar tog jag på mig en pyjamas och la mig ner i sängen. Jag sa för mig själv:
- Gode gud, låt mig drömma om Niall! ♥
Efter det somnade jag...
Någon timma senare...
Jag vaknade plötsligt upp alldeles kallsvettig och flåsade tungt. Vad var det jag hade drömt egentligen...?
Emmys perspektiv
Jag ville inte tänka på det. Jag ville bara få det ur tankarna. Det här kunde inte vara sant! Jag skakade på huvudet och tog upp mobilen och läste på skärmen. "23 nya sms". Jag satt nu och skakade. Jag tryckte hårt på touch-skärmen och valde "Öppna". Nu såg jag att alla var från Elina. I sms:en läste jag följande...- Hjälp mig!
- Ring upp mig, fort!
- Kom igen, vakna... Du måste hjälpa mig!
- H*n kommer... Snälla, vakna!!
Sms:en var ungefär runt samma tid. Sedan var det stor tidsskillnad till det sista sms:et då det stod...
- Vill du ha din kära kompis tillbaka? Kom då till parken närmast ditt hus klockan 18 ikväll. Berätta det inte för någon, för det kommer du att ångra. XXX
Det var precis som i drömmen. Jag hade drömt det här, precis det här. Jag hade drömt vad som skulle hända. Jag ville inte tro att det var sant... Men det var det...
Elinas perspektiv
Jag satt upp i sängen och kollade mot balkongdörren. Den var öppen. Jag vet att jag hade stängt den innan jag gick och la mig... Plötsligt såg jag en skugga och jag sträckte mig sakta för att ta mobilen. Jag gömde mig under täcket och skickade flera sms till Emmy, då jag visste att Sanna hatade att bli störd när hon sover.
Jag väntade några minuter men fick inget svar. Då såg jag skuggan igen, jämte mig. Jag såg nu att det var en stor människa med en rock, men kunde inte lista ut vem det var. Jag hann precis skriva sista sms:et till Emmy, innan jag fick ett slag i huvudet och allt blev svart.
Jag väntade några minuter men fick inget svar. Då såg jag skuggan igen, jämte mig. Jag såg nu att det var en stor människa med en rock, men kunde inte lista ut vem det var. Jag hann precis skriva sista sms:et till Emmy, innan jag fick ett slag i huvudet och allt blev svart.
Emmys perspektiv
- Varför är du så tyst, hjärtat? frågade mamma mig.
Jag tänkte på vad som skulle hända om jag berättade vad som hänt inatt.
- Jag mår bra.
- Det ser inte så ut, gumman. Har du feber?
- Nej mamma. Jag mår bra.
Jag sneglade mot klockan och såg att den stod på 17.50. Tio i sex, alltså. Om tio minuter var klockan 18.00 och då skulle jag... Endast tanken gav mig rysningar.
- Jag går ut en stund. Kommer tillbaka snart.
...Hoppas jag, tänkte jag för mig själv.
- Okej. Bli inte borta för länge bara!
- Nejdå.
Jag gick mot ytterdörren och tog på mig skorna. Då det var sommar, var det ju inte så kallt, så jag tyckte inte att jag behövde någon tröja eller jacka.
När jag kommit ut, gick jag sakta mot parken. Vart i parken skulle vi mötas? Det hade han/hon ju inte skrivit. Jag chansade på att det var vid den stora eken, mitt i parken, som i drömmen. Jag hade rätt. Där stod Elina med en svartklädd kvinna bakom sig.
Vem var kvinnan?
Jag tänkte på vad som skulle hända om jag berättade vad som hänt inatt.
- Jag mår bra.
- Det ser inte så ut, gumman. Har du feber?
- Nej mamma. Jag mår bra.
Jag sneglade mot klockan och såg att den stod på 17.50. Tio i sex, alltså. Om tio minuter var klockan 18.00 och då skulle jag... Endast tanken gav mig rysningar.
- Jag går ut en stund. Kommer tillbaka snart.
...Hoppas jag, tänkte jag för mig själv.
- Okej. Bli inte borta för länge bara!
- Nejdå.
Jag gick mot ytterdörren och tog på mig skorna. Då det var sommar, var det ju inte så kallt, så jag tyckte inte att jag behövde någon tröja eller jacka.
När jag kommit ut, gick jag sakta mot parken. Vart i parken skulle vi mötas? Det hade han/hon ju inte skrivit. Jag chansade på att det var vid den stora eken, mitt i parken, som i drömmen. Jag hade rätt. Där stod Elina med en svartklädd kvinna bakom sig.
Vem var kvinnan?
Spännande, eller? :D
Hoppas ni gillar det!
Hoppas ni gillar det!
Kommentarer
Camilla
OHMYGOOOOSH va bra!!
sjukt spännande, skriv meeeer!! :D
Trackback
